Den här dagen - 20 år efter mordet på Palme - är det många som berättar vad de gjorde och var de fanns när de fick reda på att statsministern hade blivit mördad.
Jag själv var på sjukstugan på Karlsborg eftersom jag hade blivit febersjuk (på riktigt) på en övning tillsammans med andra grabbar i gröna kläder. På morgonen gick jag och Blomman (Blomberg) från sjukstugan till duscharna och vi såg att regementet hade flaggan på halv stång. Vi trodde först att någon hade förolyckats på övningen men tänkte inte mer på det utan gick och duschade.
Innan vi gick tillbaka till sjukstugan skulle Blomman bara ringa hem till sin farsa och kolla läget. Jag kommer inte ihåg vad klockan var men det var på morgonen nån gång. Då fick han reda på vad som hade hänt på Sveavägen. Vi tyckte båda att det var overkligt och vi köpte alla tidningar som rapporterade om vad som hade hänt och lyssnade på radio. Blomman och jag kom att tänka på våra vapenbröder som satt mitt ute i skogen som antagligen inte visste något om vad som hade hänt. Vi kände att vi inte kunde sitta på regementet längre, detta var vi tvungna att åka ut och berätta om, vilket vi också gjorde.
När vi kom ut i skogen blev vi omringade av värnpliktiga och befäl som visserligen hade hört vad som hade hänt men inte mycket mer. Ryktesspridningen var i full gång: Skulle Sverige invaderas av ryssen? Jag kommer ihåg att jag stod på en sten ute i skogen som Gustav Wasa och berättade vad jag hade läst i tidningarna.
Många stirrade klentroget på mig och ställde samma frågor som vi ställer oss än idag:
- Vem gjorde det? Varför?
Som sagt - en overklig upplevelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar