En gulare fara

Roland Poirier Martinsson sammanfattar vad han tror om Kina och dess möjligheter att kombinera kommunism och marknadsekonomi:

"Så kan Kina klara av den oundvikliga transformationen med den politiska ledningen i förarsätet under hela resan? Jag har nu äntligen bestämt mig för vad jag tror.
Det kommer att gå åt helvete."

Roland går inte närmare in på vad han menar med att det går "åt helvete". Jag antar att han kommer att återkomma i ämnet.

För egen del tror jag att den kinesiska regimen bäddar för sin egen undergång genom de reformer de genomför. Historien kommer att upprepa sig: Michail Gorbatjov införde perestrojka och glasnost i Sovjet och hela skiten brakade samman i en misslyckad statskupp.

Vad händer i ett land som under en lång tid har styrts av diktatorer och kommunistiska system och som inte har några demokratiska traditioner att falla tillbaka på när väl despoterna har försvunnit?

Vad hände med Sovjetunionen? Det föll ihop som ett korthus. De ockuperade baltiska länderna återfick sin frihet och nya stater bildades men det var inte gratis. Och vem kommer inte ihåg konflikthärdarna i Kaukasus? De senaste 15 åren har fyra separata krig rasat i området, som hyser sju ryska delrepubliker och två georgiska utbrytarrepubliker.

Vad hände i Jugoslavien efter Titos död? När han var borta fanns det ingen som kunde hålla de etniska konflikterna i schack i landet varpå helvetet bröt ut. Nån som inte har hört talas om Vukovar, Mostar, Srebrenica, Sarajevo, Kosovo och etnisk rensning?

Vad händer i Irak idag efter att Saddam Hussein störtats? Är allt frid och fröjd eller finns det stora problem med konflikter mellan sunnier, shiiter och kurder?

Frågan är: Hur kommer omvärlden att påverkas och reagera när - inte om - helvetet bryter lös i Kina?