Lailas sista vals

Doktor Perssons senaste toppning:

Exit teaterälskande grundlagsförbrytare,
Enter fotbollsälskande skattefifflare.

Veckans gåta

Vad är det för skillnad på Anitras underliv och hennes pensionsavtal?

Svar meddelas i kommentaren imorgon fredag.

Dyra Dojor Nej, Billiga Byggen Nej

Dyrare skor om EU inför om skyddstullar på skor från Kina och Vietnam, rapporterar Ekot.

Näringsminister Thomas Östros tycker att förslaget är förskräckande.

– Det är så att kraften, tycket från den gamla industrin för att skydda sig och från de länder som är protektionistiska är så starkt att man väljer att ta den lättare vägen hela tiden, och jag tycker det är förskräckande, säger Thomas Östros. (min fetning)

Redan den 23 februari var Thomas Östros kritisk till kommissionen, som han tycker faller undan för EU:s skoindustri.

- Kommissionen bryr sig inte om konsumenterna, och att de får dyrare skor.

Kan man tolka Östros uttalanden att de fackanslutna arbetarna i den svenska skoindustrin inte kommer att skandera Go home utanför skobutikerna även om tullarna inte införs?

Eller betyder det att Östros inte räds att stöta sig med skoarbetarna, till skillnad från Byggnads som har infiltratörer i regeringskansliet?

Upphittat

A liberal is a person whose interests aren't at stake at the moment.

Willis Player

Vem vill ha en ideologisk debatt?

Visst är det kul att prata om ideologier och ställa dem mot varandra men diskussionen leder oftast ingenstans.

Båda sidorna (vanligtvis vänster och höger) tillskriver varandras ideologier misslyckanden och tillkortakommanden (och ibland rena katastrofer) av olika slag för att endast mötas av invändningar att misslyckandena inte kan läggas den egna ideologin till last eftersom dessa inte var hans eller hennes tanke. "Han" eller "hon" i det här fallet är givetvis den ideologifrälstes husgud, vars visdomsord citeras i debatten för att visa att man sannerligen är påläst och vet vad man talar om.

Problemet med husgudarna är att de oftast inte var några ledare - valda eller självutnämnda - utan teoretiker som satt på sina kammare och filade på sina teorier väl medvetna (?) att de kunde flippa ut i vilka drömmar som helst eftersom de aldrig skulle komma i en position där de hade kunnat försöka realisera sina idéer (lite som när 5-procentsohlygarkerna nu kräver 200.000 jobb i offentlig sektor).

Politiker - skolade i den rätta läran på broilerfabrikerna med husgudar efter preferens - som sedan vill realisera dessa ideologier tvingas ta hänsyn till verkligheten: väljarsympatier, koalitioner med andra, ingångna internationella avtal, särintressen etc. Resultat blir lite som gårdagens rester från förra veckan. Lite av varje som smakar därefter.

De rättlärda fundamentalisterna på båda sidor kan dock fortsätta sin debatt som om denna verklighet inte fanns och diskussionen blir som i lumpen:

När karta och terräng inte stämmer, då gäller kartan.

Knädjupt i glashus-splitter

En av mina personliga favoriter, Jan-Inge Flücht, fortsätter att "roa".

Han dömer med ut bloggare som förespråkar folkmord samtidigt som han länkar till tappra gossar som hyllar intifadan.

Jag påpekade detta för Jan-Inge.....hur länge tror ni att kommentaren överlevde?

Sensmoral: Folkmord är av ondo men lite självmordsbombare på skolbussar piggar alltid upp.

En gulare fara

Roland Poirier Martinsson sammanfattar vad han tror om Kina och dess möjligheter att kombinera kommunism och marknadsekonomi:

"Så kan Kina klara av den oundvikliga transformationen med den politiska ledningen i förarsätet under hela resan? Jag har nu äntligen bestämt mig för vad jag tror.
Det kommer att gå åt helvete."

Roland går inte närmare in på vad han menar med att det går "åt helvete". Jag antar att han kommer att återkomma i ämnet.

För egen del tror jag att den kinesiska regimen bäddar för sin egen undergång genom de reformer de genomför. Historien kommer att upprepa sig: Michail Gorbatjov införde perestrojka och glasnost i Sovjet och hela skiten brakade samman i en misslyckad statskupp.

Vad händer i ett land som under en lång tid har styrts av diktatorer och kommunistiska system och som inte har några demokratiska traditioner att falla tillbaka på när väl despoterna har försvunnit?

Vad hände med Sovjetunionen? Det föll ihop som ett korthus. De ockuperade baltiska länderna återfick sin frihet och nya stater bildades men det var inte gratis. Och vem kommer inte ihåg konflikthärdarna i Kaukasus? De senaste 15 åren har fyra separata krig rasat i området, som hyser sju ryska delrepubliker och två georgiska utbrytarrepubliker.

Vad hände i Jugoslavien efter Titos död? När han var borta fanns det ingen som kunde hålla de etniska konflikterna i schack i landet varpå helvetet bröt ut. Nån som inte har hört talas om Vukovar, Mostar, Srebrenica, Sarajevo, Kosovo och etnisk rensning?

Vad händer i Irak idag efter att Saddam Hussein störtats? Är allt frid och fröjd eller finns det stora problem med konflikter mellan sunnier, shiiter och kurder?

Frågan är: Hur kommer omvärlden att påverkas och reagera när - inte om - helvetet bryter lös i Kina?

Lite Reagan-citat

Ronald Reagan (närmare presentationer överflödiga) var en lysande talare. Jag ramlade på en sajt som har samlat några av av hans pärlor.

Personliga favoriter:

But there are advantages to being elected President. The day after I was elected, I had my high school grades classified Top Secret.

Government's view of the economy could be summed up in a few short phrases: If it moves, tax it. If it keeps moving, regulate it. And if it stops moving, subsidise it.

I am not worried about the deficit. It is big enough to take care of itself

I never drink coffee at lunch. I find it keeps me awake for the afternoon.

It has been said that politics is the second oldest profession. I have learned that it bears a striking resemblance to the first.

Politics is not a bad profession. If you succeed there are many rewards, if you disgrace yourself you can always write a book.

The best minds are not in government. If any were, business would steal them away.

Paggan och Foppa

OS-finalen i hockey var gastkramande upplösning på turneringen och den idrottsintresserade delen av Sverige (yours truly included) satt och bet på armbågarna i slutminuten.

Ceremonin på Medborgarplatsen var välkommen men jag fattar inte varför Leif Pagrotsky var tvungen att blanda sig i det. Hans dans med Foppa måste tillhöra årets kalkontoppar, han ser ut som ett förvuxen sprattelgubbe när han hänger i armarna på Peter Forsberg (93 kg).

Jag kommer ihåg att jag tyckte det såg lustigt ut när jag såg det första gången men kunde inte förstå varför, men nu ser jag det: Båda har en Tre Kronor-tröja på sig och båda har skägg. en är liten, en är stor.

Likheten med TV-reklamen från Tele2 är slående.

The company that brings you small bills.

Tipstack Spookhead

...och hur sätter man en rubrik på det här då?

Jag har precis läst igenom Gudrun Schymans och Maria Carlshamres artikel på DN Debatt och i mångt och mycket är det ett standardverk från Gudruns penna där hon frejdigt gödslar med ryggmärgsfraser som "mäns våld mot kvinnor", "könsmaktsordning" och "kvinnors underordning". Intet nytt under solen där.

Däremot drar hon ned ofrivilliga applåder när hon säger att:

"..formulera en feministisk politik på alla områden i politiken är ingen utopi. Ekonomisk politik, näringspolitik, kriminalpolitik, jordbrukspolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildnings- och skolpolitik - på alla politiska områden kan en konsekvent feministisk politik göra stor skillnad. "

Jämför då med vilka prioriterade frågor Gudrun vill komma till Riksdagen:

• Rätten till kärleken i slutet av livet
• Ta kvinnors sexuella problem på allvar
• Dela föräldraförsäkringen lika
• Rättvisa löner
• Stoppa kvinnoförnedringen i porr, reklam och media
• Sex och samlevnad – obligatoriskt ämne i skolan

Ovanstående frågor är alltså Gudruns uttryck för en konsekvent feministisk politik inom politikens alla områden. Jag blir nästan mållös.

Vi som har följt Gudruns äventyr genom åren har länge vetat att hon aldrig varit kommunist. Vad vi däremot inte visste är att hon i själva verket är liberal:

"För varje liberal är rättsstaten och dess ansvar att upprätthålla respekt för grundläggande mänskliga rättigheter central."

Allra bäst är ändå slutklämmen:

"Efter förra vårens bakslag för feminismen blev det tydligt att den feministiska fernissan var synnerligen tunn på många håll. Många som tidigare ville hänga på den feministiska framgångsvågen valde nu att ta avstånd. Det är bra. Nu vet vi vilka som står pall när det blåser. För det vet vi: Det kommer att blåsa - varje gång feminismen växer i styrka och utmanar könsmaktsordningen. Men vi står pall."

Smaka på det, alla manschauvinistiska, patriarkala, vita, medelålders, företagsledande, hustrumisshandlande män:

I samma andetag som F! kandiderar till Riksdagen och därmed borde ha så brett stöd som möjligt för att kunna genomföra sin politik- ja, då applåderar man det faktum att anhängarna har blivit färre!

Jag är mållös.

Oss fifflare emellan

Folkpartisten Maria Carlshamre, som uppmanats att lämna EU-parlamentet av sitt parti sedan hon dömts för bokföringsbrott kandiderar nu för Feminististiskt initiativ, Fi, i höstens riksdagsval, skriver Ekot.

I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver hon tillsammans med Fi:s talesperson Gudrun - även hon fifflare - Schyman att folkpartiet inte längre ger feminismen en central roll. (min kursivering)

Hmm?

Det låter mer som att Carlshamre hoppar i säng med Gudrun för att folkpartiet inte längre ger henne en central roll.

Surt sa räven.