Feminismens nyttiga idioter

Feminism låter väl trevligt? Det har Vänsterpartiet haft i sitt partiprogram sedan 1996. Vem skulle inte vilja ha jämställdhet mellan kvinnor och män? Nu är det så att Vänsterpartiet struntar i jämställdhet egentligen. I partiets riksdagsmotion från oktober 2001, undertecknad av dåvarande partiledare Gudrun Schyman m fl, står det att det är dags att gå ”från jämställdhet till feminism”. På Vänsterpartiets hemsida står det idag att ”socialismen är vårt mål, och feminismen ett av våra medel för att nå dit”. Jämställdhet, feminism, socialism. Vi pratar alltså om en trestegsraket för en totalitär samhällsordning.

Den 28:e september 2004 (v) fram riksdagsmotionen ”Författningen utifrån ett könsperspektiv”. Vänsterpartiet vill att vår grundlag skall garantera en positiv särbehandling av kvinnor och dessa skall tvångskvoteras in i beslutande församlingar. Vidare innehåller motionen freudianska felsägningar som ”det individbaserade (!) rättssystemet” samt ifrågasättande av familjen, ett gammalt kommunistiskt hatobjekt. Skall vår konstitution verkligen bädda för Vänsterpartiets feminism och därmed bereda vägen för socialismen?

Det finns många kvinnor och män som är genuint intresserade av jämställdhet och arbetar för detta utan att hemfalla åt Vänsterpartiets könskampsretorik. Problemet är bara att det är Gudrun (numera FI) och hennes kamrater som sätter agendan för feminismen i kraft av sin position i den politiska debatten.

Lenins bolsjeviker hade en svans av sympatisörer som gjordes till aningslösa verktyg i den kommunistiska klasskampen.

Därför måste frågan ställas:
Vilka är feminismens nyttiga idioter?