Feministiskt Initiativ fortsätter att roa

Att läsa ledarna på Feministiskt Initiativs hemsida är en utomkroppslig upplevelse och man får nypa sig i armen ett par gånger och bläddra tillbaka till början för att försäkra sig om att man inte har hamnat på Grönköpings Veckoblad.

Den här veckan skriver styrelseledamoten Maria Jansson ledaren på sajten. Maria är en av tungviktarna i organisationen, hon har bl a forskat om hur internationella organisationer som WHO, ILO och UNICEF reglerat och resonerat kring frågor om amning.

Maria går ut hårt:
"Först försökte riksdagspartierna att vifta bort Fi som populism, som ett enfrågeparti och som en dagslända. Men kraften i Fi – alla som gått med, alla medlemsgrupper som bildats och drivet, engagemanget och idealismen har visat att Fi har kommit för att stanna."

OK. Sverige har över en miljon människor i arbetsför ålder som inte går till jobbet varje dag, en havererad energipolitik och en sjukvård på dekis. Och Gudrun har sagt att Fi inte är nåt en-fråge-parti.

Vad föreslår då Fi för åtgärder? Fi har årsmöte i september med tre viktiga punkter på agendan:

"1. Beslutet om vi ska bilda ett parti.
2. Beslut kring viktiga prioriterade sakfrågor som vi vill gå på val på.
3. Beslut kring vår organisation."

OK. Två månader före årsmötet borde man få en rimlig uppfattning om de prioriterade sakfrågorna. Låt oss läsa vidare.

"En utmaning som Fi står inför vid årsmötet i september är alltså att hitta fram till en feministisk politik som tar oss bortom det jämställdhetsprojekt som redan finns. Vi behöver hitta fram till förslag som verkligen utmanar könsmaktordningen och vi behöver ställa krav som faktiskt ruckar på den rådande ordningen. Vi behöver skapa en politik som inte färgas av rasism. Vi behöver en politik som inte lydigt följer den nationella självgodhetens retorik utan som ställer de obehagliga feministiska frågorna."

Med dessa ord bekräftar Maria Jansson att Fi just är ett enfrågeparti som inte är synkad med verkligheten. Marias recept för ett bättre samhälle är inte fler jobb, bättre energipolitik eller bättre sjukvård. Nej, hon vill rucka på den rådande patriarkala, rasistiska och nationellt självgoda könsmaktsordningen och ställa obehagliga feministiska frågor.

Konkret och bra?

Flummarna i miljöpartiet framstår som ett under av klarhet i jämförelse.

Förresten: Maria Jansson pratar om "feministisk politik som tar oss bortom det jämställdhetsprojekt som redan finns."

Var har jag hört det förr? Jo, vänsterpartiets riksdagsmotion från oktober 2001 (=innan Gudruns deklaration): Från jämställdhet till feminism.

Läs även Carl Hamiltons kolumn som kommenterar motionen.